top of page
Välkommen till Arkivet!
Här hittar du nästan alla Trixters föreställningar hela vägen till starten 1990!
1990 - 2023
2023
Jag är vinden
Regi: Cecilia Milocco
På scen: Kristin Falksten, Daniel Adolfsson
Kompositör: Lisen Rylander Löve
Ljusdesign, scenografi: Carina Backman
Ljusteknik: Elin Bengtsson
Inspicient: Martin Nilsson
Tekniskt ansvarig: Ger Olde Monnikhof
Affischfoto/Pressfoto: Johan Karlsson
Pressfoto/Trailer: Mio Sperling
Publikvärd: Charlotte Davidson
Producent: Anna Sefve
Vi ser "Jag är vinden” som en inre tidlös dialog, ett existentiellt famlande efter svar.
I arbetet har vi sökt skeenden i människans vardag och låter detta slå mot ett ”inre partitur” där dialogen verkar i ett annat nu. I rörelsen, ljud och musik har vi utforskat ett samspel tillsammans med Fosses dialog. Kanske kan denna kombination av en slags realism och poesi bli till en hyllning av det mänskliga ältandet?
En förhöjning av det som händer oss när vi förblir ofärdiga med det som vi inte förmår lösa, den stormiga dialog som ständigt pågår i det dolda medan vi fortlever våra liv?
Regi: Cecilia Milocco
På scen: Kristin Falksten, Daniel Adolfsson
Kompositör: Lisen Rylander Löve
Ljusdesign, scenografi: Carina Backman
Ljusteknik: Elin Bengtsson
Inspicient: Martin Nilsson
Tekniskt ansvarig: Ger Olde Monnikhof
Affischfoto/Pressfoto: Johan Karlsson
Pressfoto/Trailer: Mio Sperling
Publikvärd: Charlotte Davidson
Producent: Anna Sefve
Vi ser "Jag är vinden” som en inre tidlös dialog, ett existentiellt famlande efter svar.
I arbetet har vi sökt skeenden i människans vardag och låter detta slå mot ett ”inre partitur” där dialogen verkar i ett annat nu. I rörelsen, ljud och musik har vi utforskat ett samspel tillsammans med Fosses dialog. Kanske kan denna kombination av en slags realism och poesi bli till en hyllning av det mänskliga ältandet?
En förhöjning av det som händer oss när vi förblir ofärdiga med det som vi inte förmår lösa, den stormiga dialog som ständigt pågår i det dolda medan vi fortlever våra liv?
2023
Jag är vinden
Regi: Cecilia Milocco
På scen: Kristin Falksten, Daniel Adolfsson
Kompositör: Lisen Rylander Löve
Ljusdesign, scenografi: Carina Backman
Ljusteknik: Elin Bengtsson
Inspicient: Martin Nilsson
Tekniskt ansvarig: Ger Olde Monnikhof
Affischfoto/Pressfoto: Johan Karlsson
Pressfoto/Trailer: Mio Sperling
Publikvärd: Charlotte Davidson
Producent: Anna Sefve
Vi ser "Jag är vinden” som en inre tidlös dialog, ett existentiellt famlande efter svar.
I arbetet har vi sökt skeenden i människans vardag och låter detta slå mot ett ”inre partitur” där dialogen verkar i ett annat nu. I rörelsen, ljud och musik har vi utforskat ett samspel tillsammans med Fosses dialog. Kanske kan denna kombination av en slags realism och poesi bli till en hyllning av det mänskliga ältandet?
En förhöjning av det som händer oss när vi förblir ofärdiga med det som vi inte förmår lösa, den stormiga dialog som ständigt pågår i det dolda medan vi fortlever våra liv?
Regi: Cecilia Milocco
På scen: Kristin Falksten, Daniel Adolfsson
Kompositör: Lisen Rylander Löve
Ljusdesign, scenografi: Carina Backman
Ljusteknik: Elin Bengtsson
Inspicient: Martin Nilsson
Tekniskt ansvarig: Ger Olde Monnikhof
Affischfoto/Pressfoto: Johan Karlsson
Pressfoto/Trailer: Mio Sperling
Publikvärd: Charlotte Davidson
Producent: Anna Sefve
Vi ser "Jag är vinden” som en inre tidlös dialog, ett existentiellt famlande efter svar.
I arbetet har vi sökt skeenden i människans vardag och låter detta slå mot ett ”inre partitur” där dialogen verkar i ett annat nu. I rörelsen, ljud och musik har vi utforskat ett samspel tillsammans med Fosses dialog. Kanske kan denna kombination av en slags realism och poesi bli till en hyllning av det mänskliga ältandet?
En förhöjning av det som händer oss när vi förblir ofärdiga med det som vi inte förmår lösa, den stormiga dialog som ständigt pågår i det dolda medan vi fortlever våra liv?
2023
Jag är vinden
Regi: Cecilia Milocco
På scen: Kristin Falksten, Daniel Adolfsson
Kompositör: Lisen Rylander Löve
Ljusdesign, scenografi: Carina Backman
Ljusteknik: Elin Bengtsson
Inspicient: Martin Nilsson
Tekniskt ansvarig: Ger Olde Monnikhof
Affischfoto/Pressfoto: Johan Karlsson
Pressfoto/Trailer: Mio Sperling
Publikvärd: Charlotte Davidson
Producent: Anna Sefve
Vi ser "Jag är vinden” som en inre tidlös dialog, ett existentiellt famlande efter svar.
I arbetet har vi sökt skeenden i människans vardag och låter detta slå mot ett ”inre partitur” där dialogen verkar i ett annat nu. I rörelsen, ljud och musik har vi utforskat ett samspel tillsammans med Fosses dialog. Kanske kan denna kombination av en slags realism och poesi bli till en hyllning av det mänskliga ältandet?
En förhöjning av det som händer oss när vi förblir ofärdiga med det som vi inte förmår lösa, den stormiga dialog som ständigt pågår i det dolda medan vi fortlever våra liv?
Regi: Cecilia Milocco
På scen: Kristin Falksten, Daniel Adolfsson
Kompositör: Lisen Rylander Löve
Ljusdesign, scenografi: Carina Backman
Ljusteknik: Elin Bengtsson
Inspicient: Martin Nilsson
Tekniskt ansvarig: Ger Olde Monnikhof
Affischfoto/Pressfoto: Johan Karlsson
Pressfoto/Trailer: Mio Sperling
Publikvärd: Charlotte Davidson
Producent: Anna Sefve
Vi ser "Jag är vinden” som en inre tidlös dialog, ett existentiellt famlande efter svar.
I arbetet har vi sökt skeenden i människans vardag och låter detta slå mot ett ”inre partitur” där dialogen verkar i ett annat nu. I rörelsen, ljud och musik har vi utforskat ett samspel tillsammans med Fosses dialog. Kanske kan denna kombination av en slags realism och poesi bli till en hyllning av det mänskliga ältandet?
En förhöjning av det som händer oss när vi förblir ofärdiga med det som vi inte förmår lösa, den stormiga dialog som ständigt pågår i det dolda medan vi fortlever våra liv?
2023
Jag är vinden
Regi: Cecilia Milocco
På scen: Kristin Falksten, Daniel Adolfsson
Kompositör: Lisen Rylander Löve
Ljusdesign, scenografi: Carina Backman
Ljusteknik: Elin Bengtsson
Inspicient: Martin Nilsson
Tekniskt ansvarig: Ger Olde Monnikhof
Affischfoto/Pressfoto: Johan Karlsson
Pressfoto/Trailer: Mio Sperling
Publikvärd: Charlotte Davidson
Producent: Anna Sefve
Vi ser "Jag är vinden” som en inre tidlös dialog, ett existentiellt famlande efter svar.
I arbetet har vi sökt skeenden i människans vardag och låter detta slå mot ett ”inre partitur” där dialogen verkar i ett annat nu. I rörelsen, ljud och musik har vi utforskat ett samspel tillsammans med Fosses dialog. Kanske kan denna kombination av en slags realism och poesi bli till en hyllning av det mänskliga ältandet?
En förhöjning av det som händer oss när vi förblir ofärdiga med det som vi inte förmår lösa, den stormiga dialog som ständigt pågår i det dolda medan vi fortlever våra liv?
Regi: Cecilia Milocco
På scen: Kristin Falksten, Daniel Adolfsson
Kompositör: Lisen Rylander Löve
Ljusdesign, scenografi: Carina Backman
Ljusteknik: Elin Bengtsson
Inspicient: Martin Nilsson
Tekniskt ansvarig: Ger Olde Monnikhof
Affischfoto/Pressfoto: Johan Karlsson
Pressfoto/Trailer: Mio Sperling
Publikvärd: Charlotte Davidson
Producent: Anna Sefve
Vi ser "Jag är vinden” som en inre tidlös dialog, ett existentiellt famlande efter svar.
I arbetet har vi sökt skeenden i människans vardag och låter detta slå mot ett ”inre partitur” där dialogen verkar i ett annat nu. I rörelsen, ljud och musik har vi utforskat ett samspel tillsammans med Fosses dialog. Kanske kan denna kombination av en slags realism och poesi bli till en hyllning av det mänskliga ältandet?
En förhöjning av det som händer oss när vi förblir ofärdiga med det som vi inte förmår lösa, den stormiga dialog som ständigt pågår i det dolda medan vi fortlever våra liv?
2022
Dream Quijote – en vanföreställning
Ensemble / devisinggrupp: Sara Ahlberg, David Sperling Bolander, Ingvar Örner.
Medskapare: Joel Heirås
Regissör: Lycke Claesson
Mask- och dockmakare: Alison Duddle
Scenografi: Ger Olde Monnikhof
Ljus- och ljustekniker: Martin Nilsson
Producent/Kostym: Anna Sefve
Foto/Film/Grafisk formgivning: Mio Sperling
Foto: Ines Kelbye
I ett samarbete med PanJal Scenstudio fördjupar sig Trixter i berättelsen om Don Quijote, en av världens mest älskade klassiker. Berättelsen om Riddaren av den sorgliga skepnaden, hans trogne vapendragare Sancho Panza och hans älskade Dulcinea av Toboso kan läsas som en äventyrsberättelse, med både komiska och tragiska inslag, men också som en allegori över dåtidens Spanien.
I vårt projekt möter vi en äldre man med begynnande demens. Han har förläst sig på Don Quijote och han drömmer om att vara sin idol ur Cervantes roman.
Kanske har vi alla drömmar om att vara någon annan, att skapa en berättelse om vilka vi egentligen är?
Vi arbetar med såväl clown, textarbete och fysiskt utforskande mask- och dockarbete.
Som devisingtema och underlag för att i gemensam process skapa musik, manus och material har Dream Quijote såväl existentiell, filosofisk och inte minst samtida politisk relevans. Genom att klä Dream Quijote i genreöverskridande scenkonstdräkt vill vi synliggöra verklighetens och sanningens instabilitet - ett högaktuellt tema när bomber faller i Europa.
Vad är galenskap? Vad är sanning? Kan vi se skillnaden mellan de två?
Ensemble / devisinggrupp: Sara Ahlberg, David Sperling Bolander, Ingvar Örner.
Medskapare: Joel Heirås
Regissör: Lycke Claesson
Mask- och dockmakare: Alison Duddle
Scenografi: Ger Olde Monnikhof
Ljus- och ljustekniker: Martin Nilsson
Producent/Kostym: Anna Sefve
Foto/Film/Grafisk formgivning: Mio Sperling
Foto: Ines Kelbye
I ett samarbete med PanJal Scenstudio fördjupar sig Trixter i berättelsen om Don Quijote, en av världens mest älskade klassiker. Berättelsen om Riddaren av den sorgliga skepnaden, hans trogne vapendragare Sancho Panza och hans älskade Dulcinea av Toboso kan läsas som en äventyrsberättelse, med både komiska och tragiska inslag, men också som en allegori över dåtidens Spanien.
I vårt projekt möter vi en äldre man med begynnande demens. Han har förläst sig på Don Quijote och han drömmer om att vara sin idol ur Cervantes roman.
Kanske har vi alla drömmar om att vara någon annan, att skapa en berättelse om vilka vi egentligen är?
Vi arbetar med såväl clown, textarbete och fysiskt utforskande mask- och dockarbete.
Som devisingtema och underlag för att i gemensam process skapa musik, manus och material har Dream Quijote såväl existentiell, filosofisk och inte minst samtida politisk relevans. Genom att klä Dream Quijote i genreöverskridande scenkonstdräkt vill vi synliggöra verklighetens och sanningens instabilitet - ett högaktuellt tema när bomber faller i Europa.
Vad är galenskap? Vad är sanning? Kan vi se skillnaden mellan de två?
2022
Dream Quijote – en vanföreställning
Ensemble / devisinggrupp: Sara Ahlberg, David Sperling Bolander, Ingvar Örner.
Medskapare: Joel Heirås
Regissör: Lycke Claesson
Mask- och dockmakare: Alison Duddle
Scenografi: Ger Olde Monnikhof
Ljus- och ljustekniker: Martin Nilsson
Producent/Kostym: Anna Sefve
Foto/Film/Grafisk formgivning: Mio Sperling
Foto: Ines Kelbye
I ett samarbete med PanJal Scenstudio fördjupar sig Trixter i berättelsen om Don Quijote, en av världens mest älskade klassiker. Berättelsen om Riddaren av den sorgliga skepnaden, hans trogne vapendragare Sancho Panza och hans älskade Dulcinea av Toboso kan läsas som en äventyrsberättelse, med både komiska och tragiska inslag, men också som en allegori över dåtidens Spanien.
I vårt projekt möter vi en äldre man med begynnande demens. Han har förläst sig på Don Quijote och han drömmer om att vara sin idol ur Cervantes roman.
Kanske har vi alla drömmar om att vara någon annan, att skapa en berättelse om vilka vi egentligen är?
Vi arbetar med såväl clown, textarbete och fysiskt utforskande mask- och dockarbete.
Som devisingtema och underlag för att i gemensam process skapa musik, manus och material har Dream Quijote såväl existentiell, filosofisk och inte minst samtida politisk relevans. Genom att klä Dream Quijote i genreöverskridande scenkonstdräkt vill vi synliggöra verklighetens och sanningens instabilitet - ett högaktuellt tema när bomber faller i Europa.
Vad är galenskap? Vad är sanning? Kan vi se skillnaden mellan de två?
Ensemble / devisinggrupp: Sara Ahlberg, David Sperling Bolander, Ingvar Örner.
Medskapare: Joel Heirås
Regissör: Lycke Claesson
Mask- och dockmakare: Alison Duddle
Scenografi: Ger Olde Monnikhof
Ljus- och ljustekniker: Martin Nilsson
Producent/Kostym: Anna Sefve
Foto/Film/Grafisk formgivning: Mio Sperling
Foto: Ines Kelbye
I ett samarbete med PanJal Scenstudio fördjupar sig Trixter i berättelsen om Don Quijote, en av världens mest älskade klassiker. Berättelsen om Riddaren av den sorgliga skepnaden, hans trogne vapendragare Sancho Panza och hans älskade Dulcinea av Toboso kan läsas som en äventyrsberättelse, med både komiska och tragiska inslag, men också som en allegori över dåtidens Spanien.
I vårt projekt möter vi en äldre man med begynnande demens. Han har förläst sig på Don Quijote och han drömmer om att vara sin idol ur Cervantes roman.
Kanske har vi alla drömmar om att vara någon annan, att skapa en berättelse om vilka vi egentligen är?
Vi arbetar med såväl clown, textarbete och fysiskt utforskande mask- och dockarbete.
Som devisingtema och underlag för att i gemensam process skapa musik, manus och material har Dream Quijote såväl existentiell, filosofisk och inte minst samtida politisk relevans. Genom att klä Dream Quijote i genreöverskridande scenkonstdräkt vill vi synliggöra verklighetens och sanningens instabilitet - ett högaktuellt tema när bomber faller i Europa.
Vad är galenskap? Vad är sanning? Kan vi se skillnaden mellan de två?
2022
Dream Quijote – en vanföreställning
Ensemble / devisinggrupp: Sara Ahlberg, David Sperling Bolander, Ingvar Örner.
Medskapare: Joel Heirås
Regissör: Lycke Claesson
Mask- och dockmakare: Alison Duddle
Scenografi: Ger Olde Monnikhof
Ljus- och ljustekniker: Martin Nilsson
Producent/Kostym: Anna Sefve
Foto/Film/Grafisk formgivning: Mio Sperling
Foto: Ines Kelbye
I ett samarbete med PanJal Scenstudio fördjupar sig Trixter i berättelsen om Don Quijote, en av världens mest älskade klassiker. Berättelsen om Riddaren av den sorgliga skepnaden, hans trogne vapendragare Sancho Panza och hans älskade Dulcinea av Toboso kan läsas som en äventyrsberättelse, med både komiska och tragiska inslag, men också som en allegori över dåtidens Spanien.
I vårt projekt möter vi en äldre man med begynnande demens. Han har förläst sig på Don Quijote och han drömmer om att vara sin idol ur Cervantes roman.
Kanske har vi alla drömmar om att vara någon annan, att skapa en berättelse om vilka vi egentligen är?
Vi arbetar med såväl clown, textarbete och fysiskt utforskande mask- och dockarbete.
Som devisingtema och underlag för att i gemensam process skapa musik, manus och material har Dream Quijote såväl existentiell, filosofisk och inte minst samtida politisk relevans. Genom att klä Dream Quijote i genreöverskridande scenkonstdräkt vill vi synliggöra verklighetens och sanningens instabilitet - ett högaktuellt tema när bomber faller i Europa.
Vad är galenskap? Vad är sanning? Kan vi se skillnaden mellan de två?
Ensemble / devisinggrupp: Sara Ahlberg, David Sperling Bolander, Ingvar Örner.
Medskapare: Joel Heirås
Regissör: Lycke Claesson
Mask- och dockmakare: Alison Duddle
Scenografi: Ger Olde Monnikhof
Ljus- och ljustekniker: Martin Nilsson
Producent/Kostym: Anna Sefve
Foto/Film/Grafisk formgivning: Mio Sperling
Foto: Ines Kelbye
I ett samarbete med PanJal Scenstudio fördjupar sig Trixter i berättelsen om Don Quijote, en av världens mest älskade klassiker. Berättelsen om Riddaren av den sorgliga skepnaden, hans trogne vapendragare Sancho Panza och hans älskade Dulcinea av Toboso kan läsas som en äventyrsberättelse, med både komiska och tragiska inslag, men också som en allegori över dåtidens Spanien.
I vårt projekt möter vi en äldre man med begynnande demens. Han har förläst sig på Don Quijote och han drömmer om att vara sin idol ur Cervantes roman.
Kanske har vi alla drömmar om att vara någon annan, att skapa en berättelse om vilka vi egentligen är?
Vi arbetar med såväl clown, textarbete och fysiskt utforskande mask- och dockarbete.
Som devisingtema och underlag för att i gemensam process skapa musik, manus och material har Dream Quijote såväl existentiell, filosofisk och inte minst samtida politisk relevans. Genom att klä Dream Quijote i genreöverskridande scenkonstdräkt vill vi synliggöra verklighetens och sanningens instabilitet - ett högaktuellt tema när bomber faller i Europa.
Vad är galenskap? Vad är sanning? Kan vi se skillnaden mellan de två?
2022
Dream Quijote – en vanföreställning
Ensemble / devisinggrupp: Sara Ahlberg, David Sperling Bolander, Ingvar Örner.
Medskapare: Joel Heirås
Regissör: Lycke Claesson
Mask- och dockmakare: Alison Duddle
Scenografi: Ger Olde Monnikhof
Ljus- och ljustekniker: Martin Nilsson
Producent/Kostym: Anna Sefve
Foto/Film/Grafisk formgivning: Mio Sperling
Foto: Ines Kelbye
I ett samarbete med PanJal Scenstudio fördjupar sig Trixter i berättelsen om Don Quijote, en av världens mest älskade klassiker. Berättelsen om Riddaren av den sorgliga skepnaden, hans trogne vapendragare Sancho Panza och hans älskade Dulcinea av Toboso kan läsas som en äventyrsberättelse, med både komiska och tragiska inslag, men också som en allegori över dåtidens Spanien.
I vårt projekt möter vi en äldre man med begynnande demens. Han har förläst sig på Don Quijote och han drömmer om att vara sin idol ur Cervantes roman.
Kanske har vi alla drömmar om att vara någon annan, att skapa en berättelse om vilka vi egentligen är?
Vi arbetar med såväl clown, textarbete och fysiskt utforskande mask- och dockarbete.
Som devisingtema och underlag för att i gemensam process skapa musik, manus och material har Dream Quijote såväl existentiell, filosofisk och inte minst samtida politisk relevans. Genom att klä Dream Quijote i genreöverskridande scenkonstdräkt vill vi synliggöra verklighetens och sanningens instabilitet - ett högaktuellt tema när bomber faller i Europa.
Vad är galenskap? Vad är sanning? Kan vi se skillnaden mellan de två?
Ensemble / devisinggrupp: Sara Ahlberg, David Sperling Bolander, Ingvar Örner.
Medskapare: Joel Heirås
Regissör: Lycke Claesson
Mask- och dockmakare: Alison Duddle
Scenografi: Ger Olde Monnikhof
Ljus- och ljustekniker: Martin Nilsson
Producent/Kostym: Anna Sefve
Foto/Film/Grafisk formgivning: Mio Sperling
Foto: Ines Kelbye
I ett samarbete med PanJal Scenstudio fördjupar sig Trixter i berättelsen om Don Quijote, en av världens mest älskade klassiker. Berättelsen om Riddaren av den sorgliga skepnaden, hans trogne vapendragare Sancho Panza och hans älskade Dulcinea av Toboso kan läsas som en äventyrsberättelse, med både komiska och tragiska inslag, men också som en allegori över dåtidens Spanien.
I vårt projekt möter vi en äldre man med begynnande demens. Han har förläst sig på Don Quijote och han drömmer om att vara sin idol ur Cervantes roman.
Kanske har vi alla drömmar om att vara någon annan, att skapa en berättelse om vilka vi egentligen är?
Vi arbetar med såväl clown, textarbete och fysiskt utforskande mask- och dockarbete.
Som devisingtema och underlag för att i gemensam process skapa musik, manus och material har Dream Quijote såväl existentiell, filosofisk och inte minst samtida politisk relevans. Genom att klä Dream Quijote i genreöverskridande scenkonstdräkt vill vi synliggöra verklighetens och sanningens instabilitet - ett högaktuellt tema när bomber faller i Europa.
Vad är galenskap? Vad är sanning? Kan vi se skillnaden mellan de två?
2022
Blue Air
Regi: Johan Gry
Scenografi: Ger Olde Monnikhof
Ljud och ljus: Miranda Seiborg Wikström
På scen: Annika Nordin, Guled Abdullahi Ali, Ingvar Örner, Kristin Falksten,
Producent: Anna Sefve
Blue Air är en ömsint resa genom en samtida verklighet; från själens mörkaste
skrymslen och hela vägen upp i det blå.
På ortens psykiatriska klinik träffar Rita andra som också tappat fotfästet. Några är
patienter, några är anhöriga och personal, några svävar mellan liv och död. En kväll
inträffar en våldsam incident som sätter en kedja av minnen och händelser i rörelse
bakåt och framåt i tiden. Rita är vårt opålitliga vittne. Och snart är ingenting sig likt.
Under de senaste tio åren har antalet sjukskrivningar till följd av utmattning och depression skjutit i höjden.
Regi: Johan Gry
Scenografi: Ger Olde Monnikhof
Ljud och ljus: Miranda Seiborg Wikström
På scen: Annika Nordin, Guled Abdullahi Ali, Ingvar Örner, Kristin Falksten,
Producent: Anna Sefve
Blue Air är en ömsint resa genom en samtida verklighet; från själens mörkaste
skrymslen och hela vägen upp i det blå.
På ortens psykiatriska klinik träffar Rita andra som också tappat fotfästet. Några är
patienter, några är anhöriga och personal, några svävar mellan liv och död. En kväll
inträffar en våldsam incident som sätter en kedja av minnen och händelser i rörelse
bakåt och framåt i tiden. Rita är vårt opålitliga vittne. Och snart är ingenting sig likt.
Under de senaste tio åren har antalet sjukskrivningar till följd av utmattning och depression skjutit i höjden.
2021
Deus ex machina
Sex inbjudna scenkonstnärer/grupper har skapat olika verk där de gestaltar sina reflektioner kring Artificiell Intelligens. En del ser möjligheter och är optimistiska, andra har farhågor inför denna omvälvande tekniska utveckling.
BABYMOON
av Högtrycket Performance
& Gorki Glaser-Müller
Ett Virtual Reality-verk där Du hälsas välkommen till BabyMoon, en klinik där Du introduceras till ett digitalt föräldraskap.
Idé & koncept:
Högtrycket Performance
VR-regi: Gorki Glaser-Müller
Personal: Linda Brelin,
Vivi Lindberg & Märta Jungerfelt
Medverkande:
Björn Boson-Lilja & Frida Boson
Grafisk formgivning & animation: Em Isberg
Läs mer
FRIDA
av Katarina A Karlsson
På ålderns höst flyttar Frida in i en högteknologisk lägenhet.
Regi:
Ger Olde Monnikhof
På Scen:
Elisabeth Göransson
Läs mer
DEUS
av Madeleine Jonsson & Peter Lloyd
Fragment ur vår övervakade samtid. Dansade ögonblick i den tänkande maskinens tidsålder.
Koreografi:
Madeleine Jonsson & Peter Lloyd
På scen: Madeleine Jonsson
Musik: Peter Lloyd
Läs mer
LOGIK
av KG Johansson
Vad händer när AI har uppnått singularitet, dvs är intelligent nog att fatta egna beslut?
Regi: Ingvar Örner
På scen: Caroline Andreason &
Isabel Evers
AINA: Skådespelare:
Eleonora Gröning, Film + bearbetning: Miranda Seiborg Wiktsröm
Läs mer
FILM
Vardagen Anfaller.....
Michele Collins - Regissör
Matilda Friman - Fotograf
Thomas Frank - Ljud
Sofia Smulan Sjögren - Rekvisita
Skådespelare
Joel Heirås -Tuva Hildebrand -Arion Javier -Nicolina Stilbäck
KALIYUGA
av Aiina Aion
Världens rikaste person,
Jeff Besoz, frågar sin Alexa om mänskligheten nu befinner sig i Kaliyuga, som enligt hinduiska skrifter är den sämsta av alla världsåldrar.
Kan tekniska framsteg rädda mänskligheten?
Regi: Ingvar Örner
På scen:
David Sperling Bolander
ÖVRIGA MEDARBETARE
Peter Lloyd - Curator
Ger Olde Monnikhof - Scenograf, kostym
Miranda Seiborg Wikström - Ljud- och ljusdesign
Ingvar Örner - Projektkoordinator
Olivia Alf - Projektassistent
Beatrice Bergren - Administration
Anna Sefve - Producent, kostym
Sex inbjudna scenkonstnärer/grupper har skapat olika verk där de gestaltar sina reflektioner kring Artificiell Intelligens. En del ser möjligheter och är optimistiska, andra har farhågor inför denna omvälvande tekniska utveckling.
BABYMOON
av Högtrycket Performance
& Gorki Glaser-Müller
Ett Virtual Reality-verk där Du hälsas välkommen till BabyMoon, en klinik där Du introduceras till ett digitalt föräldraskap.
Idé & koncept:
Högtrycket Performance
VR-regi: Gorki Glaser-Müller
Personal: Linda Brelin,
Vivi Lindberg & Märta Jungerfelt
Medverkande:
Björn Boson-Lilja & Frida Boson
Grafisk formgivning & animation: Em Isberg
Läs mer
FRIDA
av Katarina A Karlsson
På ålderns höst flyttar Frida in i en högteknologisk lägenhet.
Regi:
Ger Olde Monnikhof
På Scen:
Elisabeth Göransson
Läs mer
DEUS
av Madeleine Jonsson & Peter Lloyd
Fragment ur vår övervakade samtid. Dansade ögonblick i den tänkande maskinens tidsålder.
Koreografi:
Madeleine Jonsson & Peter Lloyd
På scen: Madeleine Jonsson
Musik: Peter Lloyd
Läs mer
LOGIK
av KG Johansson
Vad händer när AI har uppnått singularitet, dvs är intelligent nog att fatta egna beslut?
Regi: Ingvar Örner
På scen: Caroline Andreason &
Isabel Evers
AINA: Skådespelare:
Eleonora Gröning, Film + bearbetning: Miranda Seiborg Wiktsröm
Läs mer
FILM
Vardagen Anfaller.....
Michele Collins - Regissör
Matilda Friman - Fotograf
Thomas Frank - Ljud
Sofia Smulan Sjögren - Rekvisita
Skådespelare
Joel Heirås -Tuva Hildebrand -Arion Javier -Nicolina Stilbäck
KALIYUGA
av Aiina Aion
Världens rikaste person,
Jeff Besoz, frågar sin Alexa om mänskligheten nu befinner sig i Kaliyuga, som enligt hinduiska skrifter är den sämsta av alla världsåldrar.
Kan tekniska framsteg rädda mänskligheten?
Regi: Ingvar Örner
På scen:
David Sperling Bolander
ÖVRIGA MEDARBETARE
Peter Lloyd - Curator
Ger Olde Monnikhof - Scenograf, kostym
Miranda Seiborg Wikström - Ljud- och ljusdesign
Ingvar Örner - Projektkoordinator
Olivia Alf - Projektassistent
Beatrice Bergren - Administration
Anna Sefve - Producent, kostym
2021
Deus ex machina
Sex inbjudna scenkonstnärer/grupper har skapat olika verk där de gestaltar sina reflektioner kring Artificiell Intelligens. En del ser möjligheter och är optimistiska, andra har farhågor inför denna omvälvande tekniska utveckling.
BABYMOON
av Högtrycket Performance
& Gorki Glaser-Müller
Ett Virtual Reality-verk där Du hälsas välkommen till BabyMoon, en klinik där Du introduceras till ett digitalt föräldraskap.
Idé & koncept:
Högtrycket Performance
VR-regi: Gorki Glaser-Müller
Personal: Linda Brelin,
Vivi Lindberg & Märta Jungerfelt
Medverkande:
Björn Boson-Lilja & Frida Boson
Grafisk formgivning & animation: Em Isberg
Läs mer
FRIDA
av Katarina A Karlsson
På ålderns höst flyttar Frida in i en högteknologisk lägenhet.
Regi:
Ger Olde Monnikhof
På Scen:
Elisabeth Göransson
Läs mer
DEUS
av Madeleine Jonsson & Peter Lloyd
Fragment ur vår övervakade samtid. Dansade ögonblick i den tänkande maskinens tidsålder.
Koreografi:
Madeleine Jonsson & Peter Lloyd
På scen: Madeleine Jonsson
Musik: Peter Lloyd
Läs mer
LOGIK
av KG Johansson
Vad händer när AI har uppnått singularitet, dvs är intelligent nog att fatta egna beslut?
Regi: Ingvar Örner
På scen: Caroline Andreason &
Isabel Evers
AINA: Skådespelare:
Eleonora Gröning, Film + bearbetning: Miranda Seiborg Wiktsröm
Läs mer
FILM
Vardagen Anfaller.....
Michele Collins - Regissör
Matilda Friman - Fotograf
Thomas Frank - Ljud
Sofia Smulan Sjögren - Rekvisita
Skådespelare
Joel Heirås -Tuva Hildebrand -Arion Javier -Nicolina Stilbäck
KALIYUGA
av Aiina Aion
Världens rikaste person,
Jeff Besoz, frågar sin Alexa om mänskligheten nu befinner sig i Kaliyuga, som enligt hinduiska skrifter är den sämsta av alla världsåldrar.
Kan tekniska framsteg rädda mänskligheten?
Regi: Ingvar Örner
På scen:
David Sperling Bolander
ÖVRIGA MEDARBETARE
Peter Lloyd - Curator
Ger Olde Monnikhof - Scenograf, kostym
Miranda Seiborg Wikström - Ljud- och ljusdesign
Ingvar Örner - Projektkoordinator
Olivia Alf - Projektassistent
Beatrice Bergren - Administration
Anna Sefve - Producent, kostym
Sex inbjudna scenkonstnärer/grupper har skapat olika verk där de gestaltar sina reflektioner kring Artificiell Intelligens. En del ser möjligheter och är optimistiska, andra har farhågor inför denna omvälvande tekniska utveckling.
BABYMOON
av Högtrycket Performance
& Gorki Glaser-Müller
Ett Virtual Reality-verk där Du hälsas välkommen till BabyMoon, en klinik där Du introduceras till ett digitalt föräldraskap.
Idé & koncept:
Högtrycket Performance
VR-regi: Gorki Glaser-Müller
Personal: Linda Brelin,
Vivi Lindberg & Märta Jungerfelt
Medverkande:
Björn Boson-Lilja & Frida Boson
Grafisk formgivning & animation: Em Isberg
Läs mer
FRIDA
av Katarina A Karlsson
På ålderns höst flyttar Frida in i en högteknologisk lägenhet.
Regi:
Ger Olde Monnikhof
På Scen:
Elisabeth Göransson
Läs mer
DEUS
av Madeleine Jonsson & Peter Lloyd
Fragment ur vår övervakade samtid. Dansade ögonblick i den tänkande maskinens tidsålder.
Koreografi:
Madeleine Jonsson & Peter Lloyd
På scen: Madeleine Jonsson
Musik: Peter Lloyd
Läs mer
LOGIK
av KG Johansson
Vad händer när AI har uppnått singularitet, dvs är intelligent nog att fatta egna beslut?
Regi: Ingvar Örner
På scen: Caroline Andreason &
Isabel Evers
AINA: Skådespelare:
Eleonora Gröning, Film + bearbetning: Miranda Seiborg Wiktsröm
Läs mer
FILM
Vardagen Anfaller.....
Michele Collins - Regissör
Matilda Friman - Fotograf
Thomas Frank - Ljud
Sofia Smulan Sjögren - Rekvisita
Skådespelare
Joel Heirås -Tuva Hildebrand -Arion Javier -Nicolina Stilbäck
KALIYUGA
av Aiina Aion
Världens rikaste person,
Jeff Besoz, frågar sin Alexa om mänskligheten nu befinner sig i Kaliyuga, som enligt hinduiska skrifter är den sämsta av alla världsåldrar.
Kan tekniska framsteg rädda mänskligheten?
Regi: Ingvar Örner
På scen:
David Sperling Bolander
ÖVRIGA MEDARBETARE
Peter Lloyd - Curator
Ger Olde Monnikhof - Scenograf, kostym
Miranda Seiborg Wikström - Ljud- och ljusdesign
Ingvar Örner - Projektkoordinator
Olivia Alf - Projektassistent
Beatrice Bergren - Administration
Anna Sefve - Producent, kostym
2021
Deus ex machina
Sex inbjudna scenkonstnärer/grupper har skapat olika verk där de gestaltar sina reflektioner kring Artificiell Intelligens. En del ser möjligheter och är optimistiska, andra har farhågor inför denna omvälvande tekniska utveckling.
BABYMOON
av Högtrycket Performance
& Gorki Glaser-Müller
Ett Virtual Reality-verk där Du hälsas välkommen till BabyMoon, en klinik där Du introduceras till ett digitalt föräldraskap.
Idé & koncept:
Högtrycket Performance
VR-regi: Gorki Glaser-Müller
Personal: Linda Brelin,
Vivi Lindberg & Märta Jungerfelt
Medverkande:
Björn Boson-Lilja & Frida Boson
Grafisk formgivning & animation: Em Isberg
Läs mer
FRIDA
av Katarina A Karlsson
På ålderns höst flyttar Frida in i en högteknologisk lägenhet.
Regi:
Ger Olde Monnikhof
På Scen:
Elisabeth Göransson
Läs mer
DEUS
av Madeleine Jonsson & Peter Lloyd
Fragment ur vår övervakade samtid. Dansade ögonblick i den tänkande maskinens tidsålder.
Koreografi:
Madeleine Jonsson & Peter Lloyd
På scen: Madeleine Jonsson
Musik: Peter Lloyd
Läs mer
LOGIK
av KG Johansson
Vad händer när AI har uppnått singularitet, dvs är intelligent nog att fatta egna beslut?
Regi: Ingvar Örner
På scen: Caroline Andreason &
Isabel Evers
AINA: Skådespelare:
Eleonora Gröning, Film + bearbetning: Miranda Seiborg Wiktsröm
Läs mer
FILM
Vardagen Anfaller.....
Michele Collins - Regissör
Matilda Friman - Fotograf
Thomas Frank - Ljud
Sofia Smulan Sjögren - Rekvisita
Skådespelare
Joel Heirås -Tuva Hildebrand -Arion Javier -Nicolina Stilbäck
KALIYUGA
av Aiina Aion
Världens rikaste person,
Jeff Besoz, frågar sin Alexa om mänskligheten nu befinner sig i Kaliyuga, som enligt hinduiska skrifter är den sämsta av alla världsåldrar.
Kan tekniska framsteg rädda mänskligheten?
Regi: Ingvar Örner
På scen:
David Sperling Bolander
ÖVRIGA MEDARBETARE
Peter Lloyd - Curator
Ger Olde Monnikhof - Scenograf, kostym
Miranda Seiborg Wikström - Ljud- och ljusdesign
Ingvar Örner - Projektkoordinator
Olivia Alf - Projektassistent
Beatrice Bergren - Administration
Anna Sefve - Producent, kostym
Sex inbjudna scenkonstnärer/grupper har skapat olika verk där de gestaltar sina reflektioner kring Artificiell Intelligens. En del ser möjligheter och är optimistiska, andra har farhågor inför denna omvälvande tekniska utveckling.
BABYMOON
av Högtrycket Performance
& Gorki Glaser-Müller
Ett Virtual Reality-verk där Du hälsas välkommen till BabyMoon, en klinik där Du introduceras till ett digitalt föräldraskap.
Idé & koncept:
Högtrycket Performance
VR-regi: Gorki Glaser-Müller
Personal: Linda Brelin,
Vivi Lindberg & Märta Jungerfelt
Medverkande:
Björn Boson-Lilja & Frida Boson
Grafisk formgivning & animation: Em Isberg
Läs mer
FRIDA
av Katarina A Karlsson
På ålderns höst flyttar Frida in i en högteknologisk lägenhet.
Regi:
Ger Olde Monnikhof
På Scen:
Elisabeth Göransson
Läs mer
DEUS
av Madeleine Jonsson & Peter Lloyd
Fragment ur vår övervakade samtid. Dansade ögonblick i den tänkande maskinens tidsålder.
Koreografi:
Madeleine Jonsson & Peter Lloyd
På scen: Madeleine Jonsson
Musik: Peter Lloyd
Läs mer
LOGIK
av KG Johansson
Vad händer när AI har uppnått singularitet, dvs är intelligent nog att fatta egna beslut?
Regi: Ingvar Örner
På scen: Caroline Andreason &
Isabel Evers
AINA: Skådespelare:
Eleonora Gröning, Film + bearbetning: Miranda Seiborg Wiktsröm
Läs mer
FILM
Vardagen Anfaller.....
Michele Collins - Regissör
Matilda Friman - Fotograf
Thomas Frank - Ljud
Sofia Smulan Sjögren - Rekvisita
Skådespelare
Joel Heirås -Tuva Hildebrand -Arion Javier -Nicolina Stilbäck
KALIYUGA
av Aiina Aion
Världens rikaste person,
Jeff Besoz, frågar sin Alexa om mänskligheten nu befinner sig i Kaliyuga, som enligt hinduiska skrifter är den sämsta av alla världsåldrar.
Kan tekniska framsteg rädda mänskligheten?
Regi: Ingvar Örner
På scen:
David Sperling Bolander
ÖVRIGA MEDARBETARE
Peter Lloyd - Curator
Ger Olde Monnikhof - Scenograf, kostym
Miranda Seiborg Wikström - Ljud- och ljusdesign
Ingvar Örner - Projektkoordinator
Olivia Alf - Projektassistent
Beatrice Bergren - Administration
Anna Sefve - Producent, kostym
2020
Stolarna
Regi: Vera Berzak
Medverkande: Ingvar Örner & Annika Nordin
Scenografi: Ger Olde Monnikhof
Koreografi: Freï von Fräähsen
Ljus- och ljud: Miranda B Wikström
Foto- och trailer: Peter Lloyd
Teknik och sufflering: Anders Macken
Producent: Anna Sefve, Beatrice Berggren
Översättning: Sven Åke Heed
Stolarna (Les chaises) en tragikomisk fars som skrevs av Eugene Ionesco 1952. Den räknas som en av de stora verken inom den absurdistiska dramatiken.
Pjäsen kretsar kring två karaktärer: en man och en kvinna. Båda är över 90 år, och de bor isolerade i ett torn långt ut till havs. Skådespelets tragiska dimension blottläggs vid föreställningens slut. Farsen består av allt som händer dessförinnan – hur de åldrade paret tar emot en strid ström av osynliga gäster som till slut fyller hela rummet vilket gestaltas av ett enormt antal stolar som staplas ovanpå varandra i rummet.
Små barn drömmer om sin framtid – de målar i sin fantasi upp sina framtida liv fyllda av meningsfulla händelser och hur de själva blir betydelsefulla medborgare på denna jord. I denna pjäs möter vi dessa drömmande barn vid slutet av deras liv. De har fortfarande ett begär efter mening, men allt de nu kan göra är att drömma baklänges, att föreställa sig de liv de kunde ha fått, att på ett tragiskt (och lönlöst) vis försöka förändra det oföränderliga.
Pjäsen talar således om människans fundamentala behov av mening, och vad som sker då människan i sitt livs slutskede blickar tillbaka och inte lyckas finna denna mening.
Regi: Vera Berzak
Medverkande: Ingvar Örner & Annika Nordin
Scenografi: Ger Olde Monnikhof
Koreografi: Freï von Fräähsen
Ljus- och ljud: Miranda B Wikström
Foto- och trailer: Peter Lloyd
Teknik och sufflering: Anders Macken
Producent: Anna Sefve, Beatrice Berggren
Översättning: Sven Åke Heed
Stolarna (Les chaises) en tragikomisk fars som skrevs av Eugene Ionesco 1952. Den räknas som en av de stora verken inom den absurdistiska dramatiken.
Pjäsen kretsar kring två karaktärer: en man och en kvinna. Båda är över 90 år, och de bor isolerade i ett torn långt ut till havs. Skådespelets tragiska dimension blottläggs vid föreställningens slut. Farsen består av allt som händer dessförinnan – hur de åldrade paret tar emot en strid ström av osynliga gäster som till slut fyller hela rummet vilket gestaltas av ett enormt antal stolar som staplas ovanpå varandra i rummet.
Små barn drömmer om sin framtid – de målar i sin fantasi upp sina framtida liv fyllda av meningsfulla händelser och hur de själva blir betydelsefulla medborgare på denna jord. I denna pjäs möter vi dessa drömmande barn vid slutet av deras liv. De har fortfarande ett begär efter mening, men allt de nu kan göra är att drömma baklänges, att föreställa sig de liv de kunde ha fått, att på ett tragiskt (och lönlöst) vis försöka förändra det oföränderliga.
Pjäsen talar således om människans fundamentala behov av mening, och vad som sker då människan i sitt livs slutskede blickar tillbaka och inte lyckas finna denna mening.
2020
Stolarna
Regi: Vera Berzak
Medverkande: Ingvar Örner & Annika Nordin
Scenografi: Ger Olde Monnikhof
Koreografi: Freï von Fräähsen
Ljus- och ljud: Miranda B Wikström
Foto- och trailer: Peter Lloyd
Teknik och sufflering: Anders Macken
Producent: Anna Sefve, Beatrice Berggren
Översättning: Sven Åke Heed
Stolarna (Les chaises) en tragikomisk fars som skrevs av Eugene Ionesco 1952. Den räknas som en av de stora verken inom den absurdistiska dramatiken.
Pjäsen kretsar kring två karaktärer: en man och en kvinna. Båda är över 90 år, och de bor isolerade i ett torn långt ut till havs. Skådespelets tragiska dimension blottläggs vid föreställningens slut. Farsen består av allt som händer dessförinnan – hur de åldrade paret tar emot en strid ström av osynliga gäster som till slut fyller hela rummet vilket gestaltas av ett enormt antal stolar som staplas ovanpå varandra i rummet.
Små barn drömmer om sin framtid – de målar i sin fantasi upp sina framtida liv fyllda av meningsfulla händelser och hur de själva blir betydelsefulla medborgare på denna jord. I denna pjäs möter vi dessa drömmande barn vid slutet av deras liv. De har fortfarande ett begär efter mening, men allt de nu kan göra är att drömma baklänges, att föreställa sig de liv de kunde ha fått, att på ett tragiskt (och lönlöst) vis försöka förändra det oföränderliga.
Pjäsen talar således om människans fundamentala behov av mening, och vad som sker då människan i sitt livs slutskede blickar tillbaka och inte lyckas finna denna mening.
Regi: Vera Berzak
Medverkande: Ingvar Örner & Annika Nordin
Scenografi: Ger Olde Monnikhof
Koreografi: Freï von Fräähsen
Ljus- och ljud: Miranda B Wikström
Foto- och trailer: Peter Lloyd
Teknik och sufflering: Anders Macken
Producent: Anna Sefve, Beatrice Berggren
Översättning: Sven Åke Heed
Stolarna (Les chaises) en tragikomisk fars som skrevs av Eugene Ionesco 1952. Den räknas som en av de stora verken inom den absurdistiska dramatiken.
Pjäsen kretsar kring två karaktärer: en man och en kvinna. Båda är över 90 år, och de bor isolerade i ett torn långt ut till havs. Skådespelets tragiska dimension blottläggs vid föreställningens slut. Farsen består av allt som händer dessförinnan – hur de åldrade paret tar emot en strid ström av osynliga gäster som till slut fyller hela rummet vilket gestaltas av ett enormt antal stolar som staplas ovanpå varandra i rummet.
Små barn drömmer om sin framtid – de målar i sin fantasi upp sina framtida liv fyllda av meningsfulla händelser och hur de själva blir betydelsefulla medborgare på denna jord. I denna pjäs möter vi dessa drömmande barn vid slutet av deras liv. De har fortfarande ett begär efter mening, men allt de nu kan göra är att drömma baklänges, att föreställa sig de liv de kunde ha fått, att på ett tragiskt (och lönlöst) vis försöka förändra det oföränderliga.
Pjäsen talar således om människans fundamentala behov av mening, och vad som sker då människan i sitt livs slutskede blickar tillbaka och inte lyckas finna denna mening.
2020
Stolarna
Regi: Vera Berzak
Medverkande: Ingvar Örner & Annika Nordin
Scenografi: Ger Olde Monnikhof
Koreografi: Freï von Fräähsen
Ljus- och ljud: Miranda B Wikström
Foto- och trailer: Peter Lloyd
Teknik och sufflering: Anders Macken
Producent: Anna Sefve, Beatrice Berggren
Översättning: Sven Åke Heed
Stolarna (Les chaises) en tragikomisk fars som skrevs av Eugene Ionesco 1952. Den räknas som en av de stora verken inom den absurdistiska dramatiken.
Pjäsen kretsar kring två karaktärer: en man och en kvinna. Båda är över 90 år, och de bor isolerade i ett torn långt ut till havs. Skådespelets tragiska dimension blottläggs vid föreställningens slut. Farsen består av allt som händer dessförinnan – hur de åldrade paret tar emot en strid ström av osynliga gäster som till slut fyller hela rummet vilket gestaltas av ett enormt antal stolar som staplas ovanpå varandra i rummet.
Små barn drömmer om sin framtid – de målar i sin fantasi upp sina framtida liv fyllda av meningsfulla händelser och hur de själva blir betydelsefulla medborgare på denna jord. I denna pjäs möter vi dessa drömmande barn vid slutet av deras liv. De har fortfarande ett begär efter mening, men allt de nu kan göra är att drömma baklänges, att föreställa sig de liv de kunde ha fått, att på ett tragiskt (och lönlöst) vis försöka förändra det oföränderliga.
Pjäsen talar således om människans fundamentala behov av mening, och vad som sker då människan i sitt livs slutskede blickar tillbaka och inte lyckas finna denna mening.
Regi: Vera Berzak
Medverkande: Ingvar Örner & Annika Nordin
Scenografi: Ger Olde Monnikhof
Koreografi: Freï von Fräähsen
Ljus- och ljud: Miranda B Wikström
Foto- och trailer: Peter Lloyd
Teknik och sufflering: Anders Macken
Producent: Anna Sefve, Beatrice Berggren
Översättning: Sven Åke Heed
Stolarna (Les chaises) en tragikomisk fars som skrevs av Eugene Ionesco 1952. Den räknas som en av de stora verken inom den absurdistiska dramatiken.
Pjäsen kretsar kring två karaktärer: en man och en kvinna. Båda är över 90 år, och de bor isolerade i ett torn långt ut till havs. Skådespelets tragiska dimension blottläggs vid föreställningens slut. Farsen består av allt som händer dessförinnan – hur de åldrade paret tar emot en strid ström av osynliga gäster som till slut fyller hela rummet vilket gestaltas av ett enormt antal stolar som staplas ovanpå varandra i rummet.
Små barn drömmer om sin framtid – de målar i sin fantasi upp sina framtida liv fyllda av meningsfulla händelser och hur de själva blir betydelsefulla medborgare på denna jord. I denna pjäs möter vi dessa drömmande barn vid slutet av deras liv. De har fortfarande ett begär efter mening, men allt de nu kan göra är att drömma baklänges, att föreställa sig de liv de kunde ha fått, att på ett tragiskt (och lönlöst) vis försöka förändra det oföränderliga.
Pjäsen talar således om människans fundamentala behov av mening, och vad som sker då människan i sitt livs slutskede blickar tillbaka och inte lyckas finna denna mening.
2020
Ingeborgs manifest
Med: Gilda Stillbäck
Av: Petra Revenue och Gilda Stillbäck
Musik: Björn Knutsson
Scen: Ger Olde Monnikhof
Ljus: Miranda B Wikström
Producent: Anna Sefve
Konstnär som ställer ut i samband med premiären: Lars Wiberg
Ingeborg är en demonisk regissör som aldrig tvivlar på sin egen begåvning. Nu har hon samlat sina arbetskamrater för att berätta om nästa uppsättning, en historia om tung manlighet i ett rum med röda tapeter.
Dämonerna trilskas dock, Ingeborg hör ekon av tidigare kritiker, magen krånglar, skattemyndigheten jagar henne och det surrar i lokalen.
Minnena av ett otal ruskiga kärleksaffärer förföljer henne även om hon egentligen inte alls är intresserad av någonting annat än verket.
Klipp ur Recensioner:
Mikaela Blomqvist GP:
”När hon listar turerna kring sina fem giftermål och nio barn är det däremot svårt att inte häpna. Själv rycker hon på axlarna åt att hon har varit en dålig äkta maka och en dålig mor. Helt skamlöst och påtagligt nöjd konstaterar hon att hennes sista man är mycket lik hennes far till utseendet. I Stillbäcks viga gestalt får Ingeborg något av Pippi Långstrump över sig…”
"Ingeborgs manifest" tar sig framförallt an frågan om manligt och kvinnligt skapande med humor men i de scener där Ingeborg helt går upp i arbetet finns ändå en allvarlig klangbotten. När Ingeborg ensam iscensätter ett avsnitt av "Såsom i en spegel" framträder på scen det mod som krävs för att följa den egna konstnärliga visionen. Genialitet är inte bara en fråga om självförtroende, som man ibland kan tro när man läser texter som beklagar sig över manliga genier. Det är en fråga om talang, om gediget arbete, om förmåga att vara ensam. ”
Mats Hallberg Kulturbloggen:
"Firma Revenue & Stillbäck har med bravur dissekerat geniet, hens våndor och karisma. Den komponerade musiken färgsätter idealiskt humörsvängningar. Gilda Stillbäck balanserar skickligt, avhåller sig med nöd och näppe från att begå lustmord. Tillvägagångssättet har ungefär samma rappa syrlighet som hos Petra Mede. Koreografen betonar med sin samlade yrkeserfarenhet, hur replikers effekt förstärks genom händers rörelser och menande blickar. Här är hon absolut på mammas gata! Experimentet att ge Ingmar Bergman kvinnlig kropp fungerar förträffligt. Efter trettio år på Teater Trixter slutar konstnärlige ledaren på grund av tidsbrist. Hon slutar med flaggan i topp."
” Vad som pågår under närmare en timme lockar till många leenden, några garv och på pricken fångade insikter om gränslösa genier. Oavsett om man varit redskap för någon i maktposition eller behandlat ett kollektiv som marionetter, framstår könsbytet i Ingeborgs manifest som en fullträff. Hänförs av hur rädslan för att tappa kontrollen skildras, i lysande scener dramaturgiskt laddade med frustrerad upphetsning. Stillbäck är briljant i rollen, en domptör vars gester kongenialt understryker varje replik. Måste ha varit tacksamt stoff att ösa ur. Lustfyllt har kvinnorna bakom verket, med benäget bistånd från Lars Andersson (en av Trixters nyckelpersoner), skapat ett stimulerande narrativ, signifikativa mönster om urtypen av det manliga geniet ”
Med: Gilda Stillbäck
Av: Petra Revenue och Gilda Stillbäck
Musik: Björn Knutsson
Scen: Ger Olde Monnikhof
Ljus: Miranda B Wikström
Producent: Anna Sefve
Konstnär som ställer ut i samband med premiären: Lars Wiberg
Ingeborg är en demonisk regissör som aldrig tvivlar på sin egen begåvning. Nu har hon samlat sina arbetskamrater för att berätta om nästa uppsättning, en historia om tung manlighet i ett rum med röda tapeter.
Dämonerna trilskas dock, Ingeborg hör ekon av tidigare kritiker, magen krånglar, skattemyndigheten jagar henne och det surrar i lokalen.
Minnena av ett otal ruskiga kärleksaffärer förföljer henne även om hon egentligen inte alls är intresserad av någonting annat än verket.
Klipp ur Recensioner:
Mikaela Blomqvist GP:
”När hon listar turerna kring sina fem giftermål och nio barn är det däremot svårt att inte häpna. Själv rycker hon på axlarna åt att hon har varit en dålig äkta maka och en dålig mor. Helt skamlöst och påtagligt nöjd konstaterar hon att hennes sista man är mycket lik hennes far till utseendet. I Stillbäcks viga gestalt får Ingeborg något av Pippi Långstrump över sig…”
"Ingeborgs manifest" tar sig framförallt an frågan om manligt och kvinnligt skapande med humor men i de scener där Ingeborg helt går upp i arbetet finns ändå en allvarlig klangbotten. När Ingeborg ensam iscensätter ett avsnitt av "Såsom i en spegel" framträder på scen det mod som krävs för att följa den egna konstnärliga visionen. Genialitet är inte bara en fråga om självförtroende, som man ibland kan tro när man läser texter som beklagar sig över manliga genier. Det är en fråga om talang, om gediget arbete, om förmåga att vara ensam. ”
Mats Hallberg Kulturbloggen:
"Firma Revenue & Stillbäck har med bravur dissekerat geniet, hens våndor och karisma. Den komponerade musiken färgsätter idealiskt humörsvängningar. Gilda Stillbäck balanserar skickligt, avhåller sig med nöd och näppe från att begå lustmord. Tillvägagångssättet har ungefär samma rappa syrlighet som hos Petra Mede. Koreografen betonar med sin samlade yrkeserfarenhet, hur replikers effekt förstärks genom händers rörelser och menande blickar. Här är hon absolut på mammas gata! Experimentet att ge Ingmar Bergman kvinnlig kropp fungerar förträffligt. Efter trettio år på Teater Trixter slutar konstnärlige ledaren på grund av tidsbrist. Hon slutar med flaggan i topp."
” Vad som pågår under närmare en timme lockar till många leenden, några garv och på pricken fångade insikter om gränslösa genier. Oavsett om man varit redskap för någon i maktposition eller behandlat ett kollektiv som marionetter, framstår könsbytet i Ingeborgs manifest som en fullträff. Hänförs av hur rädslan för att tappa kontrollen skildras, i lysande scener dramaturgiskt laddade med frustrerad upphetsning. Stillbäck är briljant i rollen, en domptör vars gester kongenialt understryker varje replik. Måste ha varit tacksamt stoff att ösa ur. Lustfyllt har kvinnorna bakom verket, med benäget bistånd från Lars Andersson (en av Trixters nyckelpersoner), skapat ett stimulerande narrativ, signifikativa mönster om urtypen av det manliga geniet ”
2019
Gemenskapen
Manus: Petra Revenue i nära samarbete med ensemblen
Regi: Petra Revenue & Lars Andersson
På scen: Lena Nordberg, Hans Brorson, Lars Andersson, Karin Blixt och Ingvar Örner.
Nyskriven musik av Björn Knutsson.
Gemenskapens cirkel av formad av Ger Olde Monnikhof och Miranda B Wikström.
Producent: Anna Sefve
Vi spelar GEMENSKAPEN - En föreställning om vår längtan efter tillhörighet…
Vi har haft öppna repetitioner sen dag ett.
Vi löser upp gränsen mellan scen och salong och bjuder in Dig som är publik att ta plats i en cirkel tillsammans med skådespelarna i en pjäs som kan äga rum på teatern...eller hos er.
GEMENSKAPEN är ett samtal mellan karaktärerna, där första delen involverar publiken med frågeställningar.
Man svarar om man vill, man kan även sitta och lyssna och förhoppningsvis reflektera.
Detta för att vi vill diskutera existentiella frågor på ett nytt sätt och inte bara sedda utifrån.
Huvudfrågan pjäsen ställer handlar om tillhörighet över åsiktsgränser. Hur går vi från Ensamhet till Gemenskap?
Om situationen på scen:
Vilgot bjuder in oss i cirkeln och drar igång sin samtalsgrupp GEMENSKAPEN.
Han är övertygad att det är genom att berätta om sina rädslor och hemligheter man kan upptäcka ljusets väg.
4 vilsna själar, med olika beroenden och överlevnadsstrategier anmäler sig.
Kärlek, religion, alkohol och arv. Allt går att skylla på och gömma sig bakom, men går det att prata om?
Manus: Petra Revenue i nära samarbete med ensemblen
Regi: Petra Revenue & Lars Andersson
På scen: Lena Nordberg, Hans Brorson, Lars Andersson, Karin Blixt och Ingvar Örner.
Nyskriven musik av Björn Knutsson.
Gemenskapens cirkel av formad av Ger Olde Monnikhof och Miranda B Wikström.
Producent: Anna Sefve
Vi spelar GEMENSKAPEN - En föreställning om vår längtan efter tillhörighet…
Vi har haft öppna repetitioner sen dag ett.
Vi löser upp gränsen mellan scen och salong och bjuder in Dig som är publik att ta plats i en cirkel tillsammans med skådespelarna i en pjäs som kan äga rum på teatern...eller hos er.
GEMENSKAPEN är ett samtal mellan karaktärerna, där första delen involverar publiken med frågeställningar.
Man svarar om man vill, man kan även sitta och lyssna och förhoppningsvis reflektera.
Detta för att vi vill diskutera existentiella frågor på ett nytt sätt och inte bara sedda utifrån.
Huvudfrågan pjäsen ställer handlar om tillhörighet över åsiktsgränser. Hur går vi från Ensamhet till Gemenskap?
Om situationen på scen:
Vilgot bjuder in oss i cirkeln och drar igång sin samtalsgrupp GEMENSKAPEN.
Han är övertygad att det är genom att berätta om sina rädslor och hemligheter man kan upptäcka ljusets väg.
4 vilsna själar, med olika beroenden och överlevnadsstrategier anmäler sig.
Kärlek, religion, alkohol och arv. Allt går att skylla på och gömma sig bakom, men går det att prata om?
2019
Gemenskapen
Manus: Petra Revenue i nära samarbete med ensemblen
Regi: Petra Revenue & Lars Andersson
På scen: Lena Nordberg, Hans Brorson, Lars Andersson, Karin Blixt och Ingvar Örner.
Nyskriven musik av Björn Knutsson.
Gemenskapens cirkel av formad av Ger Olde Monnikhof och Miranda B Wikström.
Producent: Anna Sefve
Vi spelar GEMENSKAPEN - En föreställning om vår längtan efter tillhörighet…
Vi har haft öppna repetitioner sen dag ett.
Vi löser upp gränsen mellan scen och salong och bjuder in Dig som är publik att ta plats i en cirkel tillsammans med skådespelarna i en pjäs som kan äga rum på teatern...eller hos er.
GEMENSKAPEN är ett samtal mellan karaktärerna, där första delen involverar publiken med frågeställningar.
Man svarar om man vill, man kan även sitta och lyssna och förhoppningsvis reflektera.
Detta för att vi vill diskutera existentiella frågor på ett nytt sätt och inte bara sedda utifrån.
Huvudfrågan pjäsen ställer handlar om tillhörighet över åsiktsgränser. Hur går vi från Ensamhet till Gemenskap?
Om situationen på scen:
Vilgot bjuder in oss i cirkeln och drar igång sin samtalsgrupp GEMENSKAPEN.
Han är övertygad att det är genom att berätta om sina rädslor och hemligheter man kan upptäcka ljusets väg.
4 vilsna själar, med olika beroenden och överlevnadsstrategier anmäler sig.
Kärlek, religion, alkohol och arv. Allt går att skylla på och gömma sig bakom, men går det att prata om?
Manus: Petra Revenue i nära samarbete med ensemblen
Regi: Petra Revenue & Lars Andersson
På scen: Lena Nordberg, Hans Brorson, Lars Andersson, Karin Blixt och Ingvar Örner.
Nyskriven musik av Björn Knutsson.
Gemenskapens cirkel av formad av Ger Olde Monnikhof och Miranda B Wikström.
Producent: Anna Sefve
Vi spelar GEMENSKAPEN - En föreställning om vår längtan efter tillhörighet…
Vi har haft öppna repetitioner sen dag ett.
Vi löser upp gränsen mellan scen och salong och bjuder in Dig som är publik att ta plats i en cirkel tillsammans med skådespelarna i en pjäs som kan äga rum på teatern...eller hos er.
GEMENSKAPEN är ett samtal mellan karaktärerna, där första delen involverar publiken med frågeställningar.
Man svarar om man vill, man kan även sitta och lyssna och förhoppningsvis reflektera.
Detta för att vi vill diskutera existentiella frågor på ett nytt sätt och inte bara sedda utifrån.
Huvudfrågan pjäsen ställer handlar om tillhörighet över åsiktsgränser. Hur går vi från Ensamhet till Gemenskap?
Om situationen på scen:
Vilgot bjuder in oss i cirkeln och drar igång sin samtalsgrupp GEMENSKAPEN.
Han är övertygad att det är genom att berätta om sina rädslor och hemligheter man kan upptäcka ljusets väg.
4 vilsna själar, med olika beroenden och överlevnadsstrategier anmäler sig.
Kärlek, religion, alkohol och arv. Allt går att skylla på och gömma sig bakom, men går det att prata om?
2018
Vampyrbläckfiskar i Arizona
Manus och regi: Karin Blixt.
På scen: Peter Carlstedt, Jarle Hammer och Tina Lenne.
Scenografi: Ger Olde Monnikhof. Kostym: Anna Sefve. Rekvisita: Fröydi Laszlo.
Musik/film: Björn Knutsson. Ljus: Sara Henriksson. Teknik: Miranda B Vikström.
I källaren i den högsta skyskrapan i Arizona firar forskaren Johansen mänsklighetens utplåning med champagne. Vad han inte vet är att en högst levande ung man samtidigt håller på att flytta in i översta lägenheten i samma byggnad.
Samt citat ur scenkonstguidens recension:
"…en utmärkt föreställning att ha som utgångspunkt för att diskutera frågor om miljön och om människans existens.…mitt i utsattheten och hopplösheten tänds kanske ändå en liten stjärna. Ensemblen skickar iväg sin publik med lite hopp för framtiden…"
Manus och regi: Karin Blixt.
På scen: Peter Carlstedt, Jarle Hammer och Tina Lenne.
Scenografi: Ger Olde Monnikhof. Kostym: Anna Sefve. Rekvisita: Fröydi Laszlo.
Musik/film: Björn Knutsson. Ljus: Sara Henriksson. Teknik: Miranda B Vikström.
I källaren i den högsta skyskrapan i Arizona firar forskaren Johansen mänsklighetens utplåning med champagne. Vad han inte vet är att en högst levande ung man samtidigt håller på att flytta in i översta lägenheten i samma byggnad.
Samt citat ur scenkonstguidens recension:
"…en utmärkt föreställning att ha som utgångspunkt för att diskutera frågor om miljön och om människans existens.…mitt i utsattheten och hopplösheten tänds kanske ändå en liten stjärna. Ensemblen skickar iväg sin publik med lite hopp för framtiden…"
2018
Röntgenbilden av en groda
Manus: CO Evers
Regi, scenografi: Ger Olde Monnikhof
Koreografi: Freï von Fräähsen
Ljud: Björn Knutsson
Ljus: Miranda B Wikström
På scen: Annika Nordin
Hans Brorson
Ingvar Örner
Sergej Merkusjev
Röst: Sven Wollter
Film: Lena Lahti
Bilder: Beatrice Berggren
Fotograf: Peter Lloyd
Producent: Anna Sefve
Rådgivande dramaturg: Petra Revenue
En man får ett drastiskt besked, där en groda spelar en avgörande roll. Han är sjuk och tiden som finns kvar är en gåva som måste tas till vara. Låt oss fly diagnoserna och samtalen om sjukdom och död. Det finns något större där ute som vi måste få fatt i. Följ med på resan där hållplatserna är minnen, och målet är återföreningen med den livslånga kärleken, hon som hela tiden funnits där, men som varit så svår att tala med. Hon, Han, Chief Big Foot och Polacken möts i en lekfull och ljus föreställning om kärlek.
Manus: CO Evers
Regi, scenografi: Ger Olde Monnikhof
Koreografi: Freï von Fräähsen
Ljud: Björn Knutsson
Ljus: Miranda B Wikström
På scen: Annika Nordin
Hans Brorson
Ingvar Örner
Sergej Merkusjev
Röst: Sven Wollter
Film: Lena Lahti
Bilder: Beatrice Berggren
Fotograf: Peter Lloyd
Producent: Anna Sefve
Rådgivande dramaturg: Petra Revenue
En man får ett drastiskt besked, där en groda spelar en avgörande roll. Han är sjuk och tiden som finns kvar är en gåva som måste tas till vara. Låt oss fly diagnoserna och samtalen om sjukdom och död. Det finns något större där ute som vi måste få fatt i. Följ med på resan där hållplatserna är minnen, och målet är återföreningen med den livslånga kärleken, hon som hela tiden funnits där, men som varit så svår att tala med. Hon, Han, Chief Big Foot och Polacken möts i en lekfull och ljus föreställning om kärlek.
2017
Världens bästa begravningar
Manus: Volker Quandt baserad på Alla döda små djur av Ulf Nilsson.
Skådespelare: Annika Nordin och Ingvar Örner
Regi och scenografi: Ger Olde Monnikhof
Musik: Björn Knutsson
Grafisk form och illustration: Peter Alfredsson
Producent: Anna Sefve, Håkan Palm
Edith och Claes träffar varandra som vuxna och minns tillbaka på tiden då de bildade firman Begravningar AB.
Istället för att rikta oss enbart till små barn, vilket ofta sker i barnteater, vill vi bredda tilltalet, i sann Trixter anda. Vi vill ge människor i alla åldrar en upplevelse att dela.
Vi berättar inte med pekpinnar, vi fantiserar över gränser. Låt oss ställa frågor tillsammans, inte försöka ge färdiga svar om det ingen egentligen vet något om. Det går att resonera om allvarliga saker på ett lekfullt sätt, det är vi övertygade om. Döden måste vi förhålla oss till, ung som gammal. Låt oss göra det tillsammans. Nyfiket och hand i hand.
En pjäs med stor inlevelse, träffsäkerhet, mycket humor och okuvlig ton. Om lek och allvar, livet och döden. - Kliv in i vårt universum!
”Hela världen är full av döda djur, sa Ester, i varje buske ligger en fågel, en fjäril, en mus. Någon måste vara snäll och ta hand om dem. Någon måste offra sig och ta hand om alla dessa döda. Vem, sa jag. Vi, sa hon. Ester var alltid mycket modig. Själv var jag liten och rädd. Denna tråkiga sommardag startade vi en firma som hette Begravningar AB. Vi skulle göra världens bästa begravningar och hjälpa alla stackars döda djur som låg på jorden. Esters jobb var att gräva. Jag skulle skriva dikter. Och Esters lillebror Putte skulle gråta.” (Ur Alla döda smådjur av Ulf Nilsson)
Manus: Volker Quandt baserad på Alla döda små djur av Ulf Nilsson.
Skådespelare: Annika Nordin och Ingvar Örner
Regi och scenografi: Ger Olde Monnikhof
Musik: Björn Knutsson
Grafisk form och illustration: Peter Alfredsson
Producent: Anna Sefve, Håkan Palm
Edith och Claes träffar varandra som vuxna och minns tillbaka på tiden då de bildade firman Begravningar AB.
Istället för att rikta oss enbart till små barn, vilket ofta sker i barnteater, vill vi bredda tilltalet, i sann Trixter anda. Vi vill ge människor i alla åldrar en upplevelse att dela.
Vi berättar inte med pekpinnar, vi fantiserar över gränser. Låt oss ställa frågor tillsammans, inte försöka ge färdiga svar om det ingen egentligen vet något om. Det går att resonera om allvarliga saker på ett lekfullt sätt, det är vi övertygade om. Döden måste vi förhålla oss till, ung som gammal. Låt oss göra det tillsammans. Nyfiket och hand i hand.
En pjäs med stor inlevelse, träffsäkerhet, mycket humor och okuvlig ton. Om lek och allvar, livet och döden. - Kliv in i vårt universum!
”Hela världen är full av döda djur, sa Ester, i varje buske ligger en fågel, en fjäril, en mus. Någon måste vara snäll och ta hand om dem. Någon måste offra sig och ta hand om alla dessa döda. Vem, sa jag. Vi, sa hon. Ester var alltid mycket modig. Själv var jag liten och rädd. Denna tråkiga sommardag startade vi en firma som hette Begravningar AB. Vi skulle göra världens bästa begravningar och hjälpa alla stackars döda djur som låg på jorden. Esters jobb var att gräva. Jag skulle skriva dikter. Och Esters lillebror Putte skulle gråta.” (Ur Alla döda smådjur av Ulf Nilsson)
2017
Sång för Kassandra
Manus: Maria Hörnelius, Mirja Burlin
Regi: Maria Hörnelius
Skådespelare: Mirja Burlin
Kompositör och musiker: David Sperling Bolander
Scenografi och kostym: Ger Olde Monnikhof
Maskör: Linda Bill
Attributmakare: Mira Johansson
Ljus: Miranda B Wikström
Ljud- och ljusteknik: David A Andersson
Praktikant: Andrea Wahlund
Producent och kostym : Anna Sefve
Foto: Peter Lloyd
SÄRSKILT TACK TILL:
Konsulterad koreograf: Indra Lorentzen.
Har arbetat som dansör vid Den Noska Nationalbaletten, Cullbergsbaletten mfl. Som koreograf med hela världen som arbetsfält, från Grönland till Indien.
Konsulterad ljuddesigner + teknik: Jonas Franke Blom
Produktion av trailer: Love Olofsson och Anton Örarbäck
Kassandra - blev åtrådd av av guden Apollon som skänkte henne siargåvan - förmågan att se in i framtiden.
När Kassandra avvisade Apollon dömde han henne till att aldrig bli trodd.
Genom seklerna ropar hon till oss, varnar oss för olyckor men för en sårad manlighets skull är det ingen som hör eller tar henne på allvar.
Du drömmer, du yrar, du hittar på!
En klapp på axeln, ett förminskande, ett förlöjligande.
Från antiken och framåt letar vi med slagrutan efter den källåder som stavas tillit.
Och likt Kassandra fortsätter vi ropa när vi ser vad som håller på att ske….
Manus: Maria Hörnelius, Mirja Burlin
Regi: Maria Hörnelius
Skådespelare: Mirja Burlin
Kompositör och musiker: David Sperling Bolander
Scenografi och kostym: Ger Olde Monnikhof
Maskör: Linda Bill
Attributmakare: Mira Johansson
Ljus: Miranda B Wikström
Ljud- och ljusteknik: David A Andersson
Praktikant: Andrea Wahlund
Producent och kostym : Anna Sefve
Foto: Peter Lloyd
SÄRSKILT TACK TILL:
Konsulterad koreograf: Indra Lorentzen.
Har arbetat som dansör vid Den Noska Nationalbaletten, Cullbergsbaletten mfl. Som koreograf med hela världen som arbetsfält, från Grönland till Indien.
Konsulterad ljuddesigner + teknik: Jonas Franke Blom
Produktion av trailer: Love Olofsson och Anton Örarbäck
Kassandra - blev åtrådd av av guden Apollon som skänkte henne siargåvan - förmågan att se in i framtiden.
När Kassandra avvisade Apollon dömde han henne till att aldrig bli trodd.
Genom seklerna ropar hon till oss, varnar oss för olyckor men för en sårad manlighets skull är det ingen som hör eller tar henne på allvar.
Du drömmer, du yrar, du hittar på!
En klapp på axeln, ett förminskande, ett förlöjligande.
Från antiken och framåt letar vi med slagrutan efter den källåder som stavas tillit.
Och likt Kassandra fortsätter vi ropa när vi ser vad som håller på att ske….
2017
Sång för Kassandra
Manus: Maria Hörnelius, Mirja Burlin
Regi: Maria Hörnelius
Skådespelare: Mirja Burlin
Kompositör och musiker: David Sperling Bolander
Scenografi och kostym: Ger Olde Monnikhof
Maskör: Linda Bill
Attributmakare: Mira Johansson
Ljus: Miranda B Wikström
Ljud- och ljusteknik: David A Andersson
Praktikant: Andrea Wahlund
Producent och kostym : Anna Sefve
Foto: Peter Lloyd
SÄRSKILT TACK TILL:
Konsulterad koreograf: Indra Lorentzen.
Har arbetat som dansör vid Den Noska Nationalbaletten, Cullbergsbaletten mfl. Som koreograf med hela världen som arbetsfält, från Grönland till Indien.
Konsulterad ljuddesigner + teknik: Jonas Franke Blom
Produktion av trailer: Love Olofsson och Anton Örarbäck
Kassandra - blev åtrådd av av guden Apollon som skänkte henne siargåvan - förmågan att se in i framtiden.
När Kassandra avvisade Apollon dömde han henne till att aldrig bli trodd.
Genom seklerna ropar hon till oss, varnar oss för olyckor men för en sårad manlighets skull är det ingen som hör eller tar henne på allvar.
Du drömmer, du yrar, du hittar på!
En klapp på axeln, ett förminskande, ett förlöjligande.
Från antiken och framåt letar vi med slagrutan efter den källåder som stavas tillit.
Och likt Kassandra fortsätter vi ropa när vi ser vad som håller på att ske….
Manus: Maria Hörnelius, Mirja Burlin
Regi: Maria Hörnelius
Skådespelare: Mirja Burlin
Kompositör och musiker: David Sperling Bolander
Scenografi och kostym: Ger Olde Monnikhof
Maskör: Linda Bill
Attributmakare: Mira Johansson
Ljus: Miranda B Wikström
Ljud- och ljusteknik: David A Andersson
Praktikant: Andrea Wahlund
Producent och kostym : Anna Sefve
Foto: Peter Lloyd
SÄRSKILT TACK TILL:
Konsulterad koreograf: Indra Lorentzen.
Har arbetat som dansör vid Den Noska Nationalbaletten, Cullbergsbaletten mfl. Som koreograf med hela världen som arbetsfält, från Grönland till Indien.
Konsulterad ljuddesigner + teknik: Jonas Franke Blom
Produktion av trailer: Love Olofsson och Anton Örarbäck
Kassandra - blev åtrådd av av guden Apollon som skänkte henne siargåvan - förmågan att se in i framtiden.
När Kassandra avvisade Apollon dömde han henne till att aldrig bli trodd.
Genom seklerna ropar hon till oss, varnar oss för olyckor men för en sårad manlighets skull är det ingen som hör eller tar henne på allvar.
Du drömmer, du yrar, du hittar på!
En klapp på axeln, ett förminskande, ett förlöjligande.
Från antiken och framåt letar vi med slagrutan efter den källåder som stavas tillit.
Och likt Kassandra fortsätter vi ropa när vi ser vad som håller på att ske….
2017
Bardo
Text och regi; Petra Revenue
Film och mannens roll; Miran Kamala
Film, skådespelare, musik röster; Kurdish fine art society
Kvinnans roll; Ala Riani
Budbärarens roll; Karin Blixt
Musik och ekosal; Björn Knutsson
Scenografi; Ger Olde Monnikhof
Praktisk Information;
Teater Trixter påbörjade sitt samarbete med Kurdish fine art society 2013.
Vårt första gemensamma projekt Dansarens Kvinna, handlade om hederskultur
och om rätten att välja sin egen väg.
Då spelades pjäsen på kurdiska med få svenska inslag.
I Bardo breddar vi den språkliga förståelsen och skapar en ekosal med olika språk. I Bardo kläs du nämligen av din kulturella identitet, lager för lager, och till slut finns endast själen kvar. Hur ser den ut? Är den lika för alla människor. Är vi i grunden ett och samma?
Vi på Trixter tror det.
En svensk kurd råkar skära sig på en slö potatisskalare, han får blodförgiftning och dör. Men när han vaknar inser han att han hamnat i fel sorts skärseld. Här väntar varken Sankte Per eller 72 oskulder. I stället har han, till sin stora förtvivan hamnat i det buddhistiska dödsriket, BARDO, en mellantillvaro där han ställs till svars för sin brist på mod. Ledsagad av sin egen själ i form av en budbärarinna möter han sitt förflutna och det som kunde ha varit. Bland demoner och illusioner konfronteras han med sitt liv, sina tänkta tankar, handlingar, svagheter och önskningar, vilka allt som oftast tycks ha cirkulerat kring olika kvinnor. Ja, var Arams svaghet legat, är bara alltför uppenbart.
Text och regi; Petra Revenue
Film och mannens roll; Miran Kamala
Film, skådespelare, musik röster; Kurdish fine art society
Kvinnans roll; Ala Riani
Budbärarens roll; Karin Blixt
Musik och ekosal; Björn Knutsson
Scenografi; Ger Olde Monnikhof
Praktisk Information;
Teater Trixter påbörjade sitt samarbete med Kurdish fine art society 2013.
Vårt första gemensamma projekt Dansarens Kvinna, handlade om hederskultur
och om rätten att välja sin egen väg.
Då spelades pjäsen på kurdiska med få svenska inslag.
I Bardo breddar vi den språkliga förståelsen och skapar en ekosal med olika språk. I Bardo kläs du nämligen av din kulturella identitet, lager för lager, och till slut finns endast själen kvar. Hur ser den ut? Är den lika för alla människor. Är vi i grunden ett och samma?
Vi på Trixter tror det.
En svensk kurd råkar skära sig på en slö potatisskalare, han får blodförgiftning och dör. Men när han vaknar inser han att han hamnat i fel sorts skärseld. Här väntar varken Sankte Per eller 72 oskulder. I stället har han, till sin stora förtvivan hamnat i det buddhistiska dödsriket, BARDO, en mellantillvaro där han ställs till svars för sin brist på mod. Ledsagad av sin egen själ i form av en budbärarinna möter han sitt förflutna och det som kunde ha varit. Bland demoner och illusioner konfronteras han med sitt liv, sina tänkta tankar, handlingar, svagheter och önskningar, vilka allt som oftast tycks ha cirkulerat kring olika kvinnor. Ja, var Arams svaghet legat, är bara alltför uppenbart.
2017
Bardo
Text och regi; Petra Revenue
Film och mannens roll; Miran Kamala
Film, skådespelare, musik röster; Kurdish fine art society
Kvinnans roll; Ala Riani
Budbärarens roll; Karin Blixt
Musik och ekosal; Björn Knutsson
Scenografi; Ger Olde Monnikhof
Praktisk Information;
Teater Trixter påbörjade sitt samarbete med Kurdish fine art society 2013.
Vårt första gemensamma projekt Dansarens Kvinna, handlade om hederskultur
och om rätten att välja sin egen väg.
Då spelades pjäsen på kurdiska med få svenska inslag.
I Bardo breddar vi den språkliga förståelsen och skapar en ekosal med olika språk. I Bardo kläs du nämligen av din kulturella identitet, lager för lager, och till slut finns endast själen kvar. Hur ser den ut? Är den lika för alla människor. Är vi i grunden ett och samma?
Vi på Trixter tror det.
En svensk kurd råkar skära sig på en slö potatisskalare, han får blodförgiftning och dör. Men när han vaknar inser han att han hamnat i fel sorts skärseld. Här väntar varken Sankte Per eller 72 oskulder. I stället har han, till sin stora förtvivan hamnat i det buddhistiska dödsriket, BARDO, en mellantillvaro där han ställs till svars för sin brist på mod. Ledsagad av sin egen själ i form av en budbärarinna möter han sitt förflutna och det som kunde ha varit. Bland demoner och illusioner konfronteras han med sitt liv, sina tänkta tankar, handlingar, svagheter och önskningar, vilka allt som oftast tycks ha cirkulerat kring olika kvinnor. Ja, var Arams svaghet legat, är bara alltför uppenbart.
Text och regi; Petra Revenue
Film och mannens roll; Miran Kamala
Film, skådespelare, musik röster; Kurdish fine art society
Kvinnans roll; Ala Riani
Budbärarens roll; Karin Blixt
Musik och ekosal; Björn Knutsson
Scenografi; Ger Olde Monnikhof
Praktisk Information;
Teater Trixter påbörjade sitt samarbete med Kurdish fine art society 2013.
Vårt första gemensamma projekt Dansarens Kvinna, handlade om hederskultur
och om rätten att välja sin egen väg.
Då spelades pjäsen på kurdiska med få svenska inslag.
I Bardo breddar vi den språkliga förståelsen och skapar en ekosal med olika språk. I Bardo kläs du nämligen av din kulturella identitet, lager för lager, och till slut finns endast själen kvar. Hur ser den ut? Är den lika för alla människor. Är vi i grunden ett och samma?
Vi på Trixter tror det.
En svensk kurd råkar skära sig på en slö potatisskalare, han får blodförgiftning och dör. Men när han vaknar inser han att han hamnat i fel sorts skärseld. Här väntar varken Sankte Per eller 72 oskulder. I stället har han, till sin stora förtvivan hamnat i det buddhistiska dödsriket, BARDO, en mellantillvaro där han ställs till svars för sin brist på mod. Ledsagad av sin egen själ i form av en budbärarinna möter han sitt förflutna och det som kunde ha varit. Bland demoner och illusioner konfronteras han med sitt liv, sina tänkta tankar, handlingar, svagheter och önskningar, vilka allt som oftast tycks ha cirkulerat kring olika kvinnor. Ja, var Arams svaghet legat, är bara alltför uppenbart.
2010
bottom of page